När det otäcka kommer nära...

Igår hade vi stämt träff med några vänner på en lekplats. Vi hade en mysig dag och efter lunchpicknicken frågade mamman om vi hade lust att följa med dem hem men jag tackade nej. Det var så härligt väder att jag valde att stanna med Ida och Lovisa på lekplatsen. Nå väl, de åkte hem och när de kom hem hade den yngsta tjejen somnat så hon fick sova vidare i sin vagn ute på gården. Sen gick mamman och den äldre tjejen, som är i Idas ålder, in i huset - och då blev mamman överfallen av en man som brutit sig in i huset! Hon fick flera slag och blev även huggen med en skruvmejsel och sedan band mannen hennes händer och försökte även att täcka över hennes huvud med en påse. Plötsligt hade han bara avbrutit och sprungit ut och försvunnit därifrån! Mamman lyckades att ta sig loss och larma efter hjälp. Just nu befinner hon sig på sjukhuset. Skadorna är inte livshotande men hon är förstås väldigt chockad.

Den yngsta dotterna hade ju inte sett något av överfallet eftersom hon sov men den äldsta var ju med, även om hon hade gömt sig under en filt. Tänk vilken hemsk upplevelse!

Usch, det är så läskigt och jag önskar att man kunde göra något för att få allt detta ogjort. Kan inte låta bli att spekulera kring om allt kanske hade blivit annorlunda om jag hade följt med henne hem.

Det som trots allt är positivt är att en sådan här händelse är väldigt ovanlig här. Det har slagits upp stort i tidningarna och även på tv-nyheterna. Finn och jag känner oss väldigt trygga här, även om en sådan här händelse förstås skakar om oss.