Sista veckan...

Tänk om man kunde pausa tiden en liten stund? Den här veckan vill jag nämligen inte ska ta slut. På måndag flyttar våra allra finaste vänner hem till Sverige. Jag och Ida (och Lovisa också förstås) har umgåtts så mycket med A och T och deras familj så det känns nästan som en del av vår familj - i alla fall så har vi kommit varandra väldigt nära. Det är väldigt länge sen som jag har umgåtts med någon så mycket som jag gjort med A det senaste året. I princip varje vardag och ibland även på helgerna! Ida och T är jämngamla - det är fem dagars åldersskillnad - och de tycker så mycket om varandra. De leker väldigt fint och kan förstås också bråka, det hör ju till! Varje morgon när Ida vaknar säger hon att hon har drömt om T. Och när T var på semester förra veckan ville hon bara åka hem och leka med Ida. Sötnosar!

Hur ska det nu gå när vi plötsligt bor så långt ifrån varandra? Helt klart blir det en stor omställning för oss. Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det... Tur att det blir en mjukstart eftersom vi ses snart i Sverige!