Gymbaroo

Gymbaroo är något som australiensarna verkar väldigt stolta över. Tror jag. Relocationfirman pratade sig i alla fall varm över detta och gav mig en broschyr. Det är ett program för barn/babys från 6 veckor och uppåt. "You´re never too little to learn" är deras slogan.

Egentligen hade jag anmält Ida till detta redan förra veckan men då var hon snuvig och förkyld så jag avbokade. Idag såg jag en hel del förkylda barn där så vi hade säkert kunnat gå men jag gillar ju inte att åka iväg med ett snorigt barn.

Ja, ja, när vi kom dit så gick alla barn och föräldrar in i ett stort rum där det fanns en massa redskap. Det såg ungefär ut som när man körde skeppsbrott på gympan i skolan. Barnen (alla i den här gruppen var 14-18 månader) skulle nu klättra omkring och öva sin balans. Efter ett tag var det dags för sångsamling där man gjorde olika rörelser till sångerna. Gruppledaren påpekade flera gånger för mig som var ny att allt är genomtänkt! "Om du gör så så förbereder du ditt barn inför detta". Bland annat skulle man trycka på baksidan av knät så att de lär sig att hoppa... Eh...
Sedan var det dags för redskapen igen ca 10 minuter och en avslutande sångsamling.

Det hela kändes något absurt tyckte jag. Ida verkade dock inte lida, hon klättrade glatt omkring, applåderade åt sångerna och gjorde egna små utflykter när samlingen blev tråkig.
Jag har så klart tänkt på detta under dagen och kommit fram till att vissa saker kändes vettiga. T ex att när de gav barnen musikinstrument så fick alla två instrument var. Ett till varje hand. Smart, för än så använder de ju båda ungefär lika mycket. Jag ger nog Ida sakerna oftast till högerhand, men det är säkert bra att uppmuntra till att använda båda. En annan aktivitet var "Surprise bag". Varje samling hade ett tema, idag var det leopard. Om man ville så fick man ta med sig en leopard hemifrån och lägga i surprisebagen. Under samlingen plockades djuren upp och "rätt" barn fick hämta den från ledaren. Verkade uppskattat av barnen!

Jag skulle kunna skriva massor om detta men ska avsluta med en sak till. Alla barnen fick vid ett tillfälle en leopardstämpel på höger hand och höger fot. Ledare, Carolyn, förklarade för mig att detta ska hjälpa barnen att förstår att de har två olika fötter och två olika händer. Än så länge tänker de bara att de har en kropp, sa hon. Låter märkligt. Hur kan man veta hur så här små barn tänker om så abstrakta saker? Är det dåligt att ha en helkroppsuppfattning?
Ja, jag ska nog inte gå på detta fler gånger. Eller så gör jag det. Jag vet inte. Kanske ska ge det en chans till. Vi får se!