En ovan advent

Första advent firade vi som vanligt med pepparkakor till frukostkaffet, men sen blev det nya påhitt. Vi har nämligen varit på stranden både på förmiddagen och på eftermiddagen. Det känns inte alls som advent men vi försöker vänja oss vid tanken.



Det här fotot är alltså taget vid Fairlight beach. Där finns en vanlig sandstrand och så precis bredvid finns det också en havsbassäng. Vi gillar att vara vid den. Finn brukar simma några längder och det är skönt att slippa vågorna när Ida sitter i vattenbrynet och leker.

Jag har också varit en sväng på Svenska skolans julavslutning. Där fanns det både lussekatter, glögg, julgran och en tomte. Så det verkar ju vara jul på gång.

Rekordsnabb adventspyntning

Jaha, då var det klart med julpyntningen inför första advent. Det gick snabbt... Tyvärr! Det var bara att sätta ljusen i ljusstaken, som vi köpte på den norska julmarknaden, så var det klart. Vi har inget mer... Men förhoppningsvis kommer våra saker snart. Vi vet i alla fall att tullen har börjat titta på containern nu.

Idag har vi varit på den svenska julbasaren i Svenska kyrkan. Vi köpte lite godis (så klart), några böcker och en tomteluva till Ida. Vi passade också på att äta bl a köttbullemackor och chokladbollar.

Ida och jag fick förstås fina presenter från Singapore. Ida gillade verkligen sina kritor! På bilden ser man hennes koncentrerade min! Och vårt julpynt...



Då återstår att försöka fjutta eld på ljuset imorgon då. Vi har inga tändstickor men Finn är ju gammal scout så...

Snart lördag!

Imorgon är det lördag och då kommer Finn hem igen. Bra, helt enkelt!

Idag var det dags igen för den svenska lekgruppen. Jag lockade även dit Victoria och hennes son Noah. Victoria lärde jag känna på öppna förskolan i Gbg och hon flyttade hit till Sydney för nästan två veckor sedan. Det var härligt att träffa en gammal bekant!

På eftermiddagen var jag på den där träffen med aussiemammorna och barnen. Det var hemma hos en av mammorna. Jag tror säkert att vi kommer att träffas igen. Men tills dess måste jag på något sätt öva upp min knaggliga engelska. Fyy vad det är svårt att förstå vad de säger och även att uttrycka sig själv på ett vettigt sätt...

Förresten, jag läste förut på Expressens hemsida att den nya trenden är att vara snäll -tänk, det har jag ju haft som nyårslöfte i flera år nu. Vilken trendsetter va?

Äntligen strandväder!

Jaa, äntligen vaknade jag till en klarblå himmel och solsken! Det har varit mulet och blåsigt här ett tag nu och jag längtade efter en sådan här dag. Efter Idas siesta var vi på stranden och njöt. Dock var det väldigt kallt i vattnet, knappt att jag ville doppa stortån ens...

På förmiddagen var vi på playgroupen igen och då berättade en kvinna att i novembermånad brukar det vara sol och badväder hela tiden så hon var förvånad över att det hade varit så mulet. Och så fick jag veta att i söndags hade det blåst ca 75 km/h (dvs mycket!) på North Head, som vi kan se från balkongen. Och säkert även här hos oss då!

Playgroupen som jag går till ligger ca 10 minuters promenad bort. Dit kan man gå tis-fre mellan 10-12. Väldigt skönt att det är många dagar att välja på! Det kostar 6 dollar per gång, dvs ca 30 kr, och då får man morningtea!

Jag pratade med en annan kvinna också som bjöd med mig på en mamma och barnträff imorgon. Det ska bli spännande att se hur det är. Hoppas att det känns bra och att det är människor som jag vill träffa fler gånger. Har precis under de senaste dagarna börjat känna att det vore så härligt att lära känna lite folk här och börjat fundera på var jag ska träffa sådana människor -och så händer detta! Det är bara att tacka och ta emot!

Nu så!

Nu har jag mer saker att dekorera väggarna med här hemma och nu förstår jag vad det är som Elle har mumlat om. Det kom ett brev med posten idag minsann från mästerfotografen. Det var en tjusig bild från när vi var i svampskogen tillsammans i höstas. Jag ska visa sen när jag kan lägga in bilder igen -det kan jag nämligen inte med den här gamla laptopen. Och så fick vi små svenska flaggor som vi kan sätta upp också!

Idag började annars dagen med att Ida tog sovmorgon till kl 8, så vi hann aldrig till den playgroupen i Manly som jag hade planerat. Det gjorde inget, vi hann skypa med Sandra och Erik i lugn och ro istället. Och Johanna! Nu börjar mina kära vänner att skaffa skype -hurra!

Och idag fyller Lukas 11 år, så jag ringde och gratulerade honom. Lyckades ringa mitt i frukosten :) Det är lite svårt med tidsskillnaden ibland!

Lat hemmafru...

Äntligen har vi en väggdekoration! Ida målade en tjusig teckning med vattenfärger idag när vi var på "öppna förskolan" (fast här heter det ju playgroup). Så nu har jag satt upp den i hennes rum -och hon har gått och tittat på den många många gånger. Stackars barn, får man men för livet av att bo så här spartanskt?

Vi har haft en effektiv dag idag, seg start men sen blev det bättre. Playgroup på förmiddagen, skypat med Finn, varit på en lekplats ganska långt härifrån (där vi råkade på Camilla med barn), planterat blommor, städat balkongen och köket, ringt några samtal, lekt massor med Idas bollar och fått mat hemlevererat!

Detta med matleveransen är lite kul. På lekträffen i fredags var det en kvinna och berättade om sitt nya företag Smart cooking. Alla ville så klart stödja henne men faktiskt så verkade det himla gott också. Man får beställa matportioner och så levererar hon hem det. Det är bara själva kokandet eller så kvar att göra. Äh, lite dålig på att förklara. Jag berättar mer när vi testat maten. Lite lat känner jag mig ändå, hemmafru som inte lagar egen mat...

Barnspärr

Det blåser fortfarande mycket här i Sydney. Under förmiddagspromenaden såg vi t.o.m en surfare på vår strand här i Fairlight. Det är nog ovanligt!

Det konstigaste idag var det som en man sa till mig. Jag och Ida gick utmed lilla stranden i Manly och var på väg hem för att äta middag. Jag ville hålla Ida i handen för hon gick så väldigt nära kanten till stranden. Man går på en asfalterad gångbana och sen är det ett "stup" på ca 1,5-2 meter ner till sandstranden. Lite svårt att förklara, men ungefär som i Varamon. Då förstår alla Motalabor! Det är alltså inget räcke där. Ida ville så klart gå själv utan att hålla mig i handen. Stor tjej nu... Då kom det fram en man och berättade att barn har en inbyggd spärr mot stup. De skulle aldrig ramla ner för de går inte ut över kanten! Jag förklarade för mannen att jag tyckte att det lät otroligt men han insisterade på att det var så. Enligt honom så överför jag bara min höjdskräck till barn när jag varnar dem för höjder. Jaha, så mycket jag lär mig här i Australien -fast idag lärde jag mig nog bara att inte tro på alla som man pratar med!