Någon slags timing

Just idag när vi har så mycket att göra så upptäckte jag några svarta kryp i vårt skafferi! Bläää vad äckligt! Men ändå hade vi tur i oturen för vi har ett nästan tomt och ekande skafferi just nu. Vi flyttade över det mesta redan för flera dagar sedan till den nya lägenheten och sparade bara lite pasta, kryddor, flingor, bröd mm här. Så det var lätt att sanera! Sen spejade jag och Ida noga i vårt nya skafferi men där var allt frid och fröjd! Tack och lov! Känns nästan lite overkligt att det gick så smidigt, jag tror nog att jag kommer att titta lite extra noga i det nya skafferiet ett tag framöver...

Till sist en liten bild på Ida under förmiddagspromenaden. Våren är här! Ljuvligt!

Mangosäsong!

Mangosäsongen har startat igen! Än så länge finns det bara en sorts mango, Kensington Pride, men det kommer fler sorter så småningom. Vi har hittat en ful men bra mangoskärare som fungerar riktigt bra.




Förstår man av bilderna hur den fungerar? Den delar frukten i tre delar; två "fruktköttdelar" och en kärndel. Minsta möjliga spill och ev saft samlas upp i den gula delen. We like!

Nu efter att ha skrivit ner den här otroligt viktiga infon ska jag återgå till flyttstöket. På fredag kommer flyttfirman så då måste vi ha packat klart det mesta!

Glömde delfinerna!

Jag glömde ju att berätta att vi har sett delfiner från köksfönstret! En stor flock simmade omkring precis vid Fairlight beach, sen drog de vidare mot Manly. Äntligen lyckades vi se dem!

Vågar man hoppas på en tredje...?

Vi har sovit två hela nätter! Alltså hela nätterna i sträck utan att Ida har haft lekstunder eller sprattlat runt i vår säng. Nu vågar vi börja hoppas på en tredje natt, och sen kan man väl nästan tro att vi har kommit rätt i tiden igen.

Annars har här varit fullt upp. Vi har börjat flytta till vår nya lägenhet så vi har varit där och städat eftersom flyttstädningen här inte är något att hurra för. Och så har vi förstås flyttat över en del saker, men det stora flyttlasset kommer att gå på fredag.

Vi har hunnit träffa Noah med familj och firat hans tvåårsdag. Ida hade ett mycket märkligt sätt att gratulera, nämligen genom att slå honom i huvudet med xylofonpinnarna. Hon verkar närma sig den berömda tvåårstrotsen...

Vi har förstås även träffat Idas kära vän T. Tjejerna var helt uppspelta och lekte så glatt. När A och T skulle åka hem trillade stora tårar nedför Idas kinder... Oj, oj, oj... Men nu verkar hon ha förstått att vi kommer att ses ofta för det var inte alls dramatiskt att åka hem från dem igår. Vi var bjudna dit på middag och det var väldigt skönt att få äta god grillad mat när man stökat med flytten hela dagen.

Finn har kommit in i jobbandet igen och verkar ha glömt att han precis har haft en lång ledighet för han sa precis att han behöver semester! :)

En dålig kombination!

Att vara jetlaggad och ha en dunderförkylning samtidigt är ingen bra kombination - ifall någon undrar alltså. Vi har inte alls kommit i fas med tiden än... Finn och jag snörvlar och är ganska hängiga, även om det börjar att bli bättre, och Idas kropp förstår inte alls vilken tid på dygnet det är. Hon har varit vaken ett par timmar varje natt sen vi landade... Oj, oj, oj vad vi längtar efter att sova en hel natt nu.

Sverige Sverige

Vilken härlig tid vi hade i Sverige!

Blåbär, långa sovmorgnar (jo, det är sant. Ida lade om sina sovrutiner och valde att inte sova på dagen utan att istället sova ett låååångt nattpass), Kolmården, pappas goda lax, ljusa kvällar, kräftskivor, prat prat prat med familj och vänner, bilturer - speciellt vackert var det i Småland, leverpastej, roliga nyheter, svensk pizza, shopping, egen tid bara Finn och jag, lösgodis i mängder, kantarellplock, besök på våra jobb, vackert väder nästan hela tiden (??!), minigolf, fina presenter, nostalgitur på 3:e Långgatan, svenskt fika och viktigast av allt: så mycket fin tid tillsammans alla tre.

Men också längtan hem. Hem till Sydney. Och nu är vi ju här, några kilo tyngre! Men nu med en längtan efter er där hemma... Det är väl så här det är att vara bosatt långt från sin familj och sina vänner. Alltid är det något som gnager i hjärtat.


... Och så måste jag skriva en ursäkt till er som jag lovade att ringa upp men aldrig hann! Tiden går så förunderligt fort! Tur att Skype finns...

Hemma!

Nu är vi hemma igen! Vi går omkring och njuter av att ha landat i Sydney igen efter en i princip turbulensfri flygning. Det enda missödet var att vi inte fick gatechecka vår barnvagn så den fick vi klara oss utan under hela resan. Ida är verkligen duktig på att resa - och jag måste säga att det är Finn och jag också :)

Det kommer ett längre inlägg så småningom men nu vet ni i alla fall att vi är hemma igen!