Vilken härlig tid vi hade i Sverige!
Blåbär, långa sovmorgnar (jo, det är sant. Ida lade om sina sovrutiner och valde att inte sova på dagen utan att istället sova ett låååångt nattpass), Kolmården, pappas goda lax, ljusa kvällar, kräftskivor, prat prat prat med familj och vänner, bilturer - speciellt vackert var det i Småland, leverpastej, roliga nyheter, svensk pizza, shopping, egen tid bara Finn och jag, lösgodis i mängder, kantarellplock, besök på våra jobb, vackert väder nästan hela tiden (??!), minigolf, fina presenter, nostalgitur på 3:e Långgatan, svenskt fika och viktigast av allt: så mycket fin tid tillsammans alla tre.
Men också längtan hem. Hem till Sydney. Och nu är vi ju här, några kilo tyngre! Men nu med en längtan efter er där hemma... Det är väl så här det är att vara bosatt långt från sin familj och sina vänner. Alltid är det något som gnager i hjärtat.
... Och så måste jag skriva en ursäkt till er som jag lovade att ringa upp men aldrig hann! Tiden går så förunderligt fort! Tur att Skype finns...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
"speciellt vackert var det i Småland" - Jo jag vet (säger en "sann" smålänning) :). Kul att ni haft en bra semester i good old Sweden.
Simon: Jaa, men det var verkligen så fint! Vi åkte en liten väg mellan Skene och Burseryd och det var en sån Sverigeidyll! :)
Skicka en kommentar