Glömde ju att berätta hur det gått för Ida att sluta med napp. Väldigt bra är svaret! Finn och jag är mycket förvånade över hur smärtfritt det har varit. Jag tror nog att Ida sörjer sin napp men hon gnäller inte och hon gråter inte. Det verkar som att hon har accepterat faktum. Jobbigast var det nog innan hon slutade. Hon fick välja om hon skulle sluta efter 3, 4 eller 5 nätter och då valde hon 4 nätter. Nedräkningen var jobbig och det kan jag förstå. Hon berättade t.o.m för mig att hon hade en önskan och det var att affärerna aldrig mer skulle öppna. Varför sa hon aldrig men det var ju så klart för att hon inte skulle behöva köpa sin vagn för napparna...
När hon vaknade i lördagsmorse var hon jublande glad och det första hon sa var: Jag har sovit utan napp!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar