Flygresenären Ida

Jag måste berätta om hur det är att flyga med Ida eftersom det är flera av er som har haft frågor kring detta. Nu har vi ju inte flugit jättemycket men ett par gånger i alla fall och hittills har det gått väldigt bra. Hon säger själv att hon tycker om att flyga flygplan! Det är svårt att veta om det är själva resandet som hon gillar eller om det är det att vi alla tre är tillsammans som hon är så förtjust i. Kanske en kombination?

Innan vi åkte iväg hade vi berättat att vi skulle flyga osv och hon hjälpte förstås till med att packa. Väl på flygplatsen verkade hon komma ihåg hur det går till med incheckning osv, men det där med att vagnen ska checkas in är fortfarande lite läskigt. Dock inget att gråta över längre, tack och lov!

Hon vill absolut gå själv igenom säkerhetskontrollen. Och boardingkortet ska hon själv lämna till personalen. Tur att vi hittills bara träffat på personer som har tålamod med barn!

Här ovan kontrollerar Ida att det verkligen är hennes boardingkort hon har i handen. Rätt ska det vara! Hon blev förresten väldigt besviken på att flygresan var så kort den här gången.

Innan vi reser iväg har vi (hrm... jag!) förberett några presenter som vi kan ge om det skulle bli långtråkigt på planet. Eftersom Ida älskar att läsa så brukar det förstås oftast vara böcker. Ofta får man ju även en lite gåva från flygbolaget, men man ska nog inte räkna med det. Den här gången fick vi ett litet ritkit med papper och pennor.

Nu känner både Finn och jag att lilla babyn i magen har en del att leva upp till vad gäller just resandet...