Att vara lillasyster

Det kan nog vara ganska händelserikt att vara lillasyster! Lovisa är inte ens två veckor gammal men har redan hunnit med ett besök på svenska lekgruppen, en shoppingtur på Warringah mall och flera lekplatsbesök. Och eftersom vi bor i Sydney så har hon naturligtvis även varit med på stranden!

Skönt att gömma sig under filten när man ammar - fast fötterna vill gärna vifta fritt!

Kan ni hitta Ida och Elisabet? Jag lyckades fånga Finn också när han snorklar men han var lite svårt att upptäcka så jag har hjälpt er :)

Vi har besök - från Sverige och huvudfotingslandet

Elisabet och Erling är här på besök! Vi får så mycket välbehövlig hjälp. Jätteskönt! Vi har även fått besök av huvudfotingar. Söta små figurer!

Babyheaven

Ett sånt härligt uttryck som en sköterska på bb använde sig av: babyheaven. Lovisa hälsar att det är så skönt att sova - i alla fall på dagtid! :)

Vår aussie-förlossning

Ja, nu är alltså vår lilla tjej här hos oss. Vi fick komma hem från sjukhuset igår morse och det är väldigt mysigt att vara hemma. Jag har fått många frågor på hur det var att föda här jämfört med i Mölndal och egentligen så var det mesta sig likt. Slutresultatet var i alla fall samma härliga!

Om man inte vill läsa om min förlossning så kan man hoppa över detta inlägg!

Natten mellan tisdag och onsdag började mina värkar men precis som sist så var de väldigt oregelbundna och avstannade så fort jag gick upp ur sängen. Dagen gick ganska fort och på eftermiddagen lade jag mig för att vila medan Ida såg på ett barnprogram. Då tog värkarna fart igen och blev fram emot kvällen så pass starka och regelbundna att vi bestämde oss för att lämna Ida hos barnvakterna.

När vi väl var på sjukhuset så var jag knappt öppen så vi åkte till Manly och åt mat i solnedgången på stranden och sedan promenerade vi en sväng där. Det var faktiskt en väldigt mysig stund, även om vi fick ta många pauser under promenaden.

Väl tillbaka på sjukhuset var mitt blodtryck plötsligt högt så nu fick vi inte åka hem. Värkarna var dock svaga men sen plötsligt satte de igång. Tjo-ho! Fast hela den här sega starten påverkade mig ganska mycket så under hela förlossningen så var jag rätt skeptisk till det hela. Varje gång de undersökte mig så blev jag mest besviken över att det inte hänt mer. Så här i efterhand så kan jag ju se att det gick ju ändå ganska fort. Vi blev inskrivna vid 21-tiden och klockan 02.25 föddes vår dotter.

Som smärtlindring hade jag lustgas - och även en morfinspruta! Morfinsprutan fick jag ganska tidigt på kvällen och den kunde ha två olika effekter. Antingen så hade jag fått vila från mina då ganska svaga värkar så både Finn och jag hade kunnat sova en stund eller så blir det som i mitt fall att sprutan gör att värkarna verkligen tar fart. Både Finn och jag upplevde att den största skillnaden var att denna förlossning var under natten så vi var trötta. Efteråt så längtade jag verkligen efter att sova och jag tror knappt att Finn hade hunnit ut ur mitt rum, han fick inte sova över där, innan jag sov. Och babyn också!

Här är första fotografiet på Lovisa och mig! Trötta men lyckliga!

Lillasyster har kommit fram ur magen!

Skön helg!

Söndagkväll här... Det har varit en skön helg med lekplatsbesök, promenader i solskenet, massor med lek, träff med vänner, glass, god mat och barnyoga. Det är en grannkvinna som håller i yogan och även om jag inte är så himlans smidig för tillfället så var det kul. Ida var väl inte väldigt imponerad i och för sig. Sammantaget en väldigt trevlig helg- även fast Finn är lite förkyld och Ida har fått tillbaka sina blåsor på läppen. Man kan säga att vi har passat på att njuta av det bara är vi tre. Hur familjen ser ut nästa helg vet vi ju faktiskt inte.

Och förresten!

Det förra inlägget var ett inlägg som jag började skriva igår men jag hann visst aldrig publicera det då. Jag har ju mer att berätta nu!

Idag har vi nämligen varit på ett extra ultraljud! Min mage har inte växt bra på sistone så igår när jag var på en extrakontroll blev barnmorskan lite orolig och ville att jag skulle undersökas. Så imorse var vi iväg på ultraljud och allt såg bra ut! Skönt! Babyn har växt fint även om min mage inte gjort det. För två veckor sedan trodde barnmorskan att det var en liten baby på ca 2,5 kg men nu hade den växt och låg inom normalkurvan. Lite nervöst var det allt innan "ultraljudskvinnan" meddelade att allt såg bra ut, då drog både Finn och jag en lättnadens suck.