Little Peter Rabbit

Det finns en engelsk barnsång som ofta sjungs på playgroups och den går så här:
Little Peter Rabbit had a funny bunny nose
Little Peter Rabbit had a funny bunny nose
Little Peter Rabbit had a funny bunny nose
And he switched and he twisted and it flew all away.

Trodde jag ja! Häromdagen märkte jag att min text nog inte stämde med de andras så jag frågade hur texten gick. Jo, så här:
Little Peter Rabbit had a fly upon his nose
Little Peter Rabbit had a fly upon his nose
Little Peter Rabbit had a fly upon his nose
And he switched and he swatched and it flew right away!

Slutsats: Jag tycker inte alls att det är konstigt att en barnvisa handlar om att en kaninnos flyger iväg. Undrar om det är normalt...?

Till Elsa (och andra hundälskare)

Den här bilden är speciellt tagen för att visa Elsa hur det fungerar här med hundlivet... Hoppas att du är hemma nu efter lägret. Jag har tänkt att ta detta kort såå många gånger, nu äntligen blev det av! Ida förstod inte varför hon skulle peka på hunden så hon ser lite undrande ut :)

Vi övade förgäves...

Då var midsommar över för denna gången. Det var ett trevligt firande med den svenska klubben med sång och dans kring midsommarstången. Och hur gick det för Ida med små grodorna? Njaa, avgör själva:


Typiskt va! Hon somnade i bilen på väg dit och sov sen vidare i vagnen med Fia, som för övrigt hade den finaste klänningen av alla! Tack Birgitta! Jaja, Ida vaknade till slut och fick i alla fall fiska i fiskdammen, äta god mat och leka med kompisarna. Finn och jag njöt av att äta midsommarlunchen i lugn och ro och dessutom fanns det massor med gott fika. Kanelbullar, dammsugare (till Finn), chokladbollar och rulltårta!

Små grodorna

Idag har vi övat på att sjunga och dansa "små grodorna" inför morgondagens midsommarfirande. Vi är ju lite efter med firandet här down under så det är först imorgon söndag som det är dags. På google hittade Finn en film om hur dansen går till som han visade Ida. Hon verkar vara aningens skeptisk.

Midsommar...?

Veckan har gått fort och imorgon är det redan fredag. Inte vilken fredag som helst utan midsommarafton! Det känns helt absurt eftersom vi har höst här. Eller vinter kanske det är nu. På söndag ska vi fira i det skandinaviska huset med dans kring midsommarstången men imorgon blir det nog inte så mycket firande. Finn jobbar som vanligt och Ida och jag åker nog till den svenska lekgruppen. Fast... vi har hört att vi har samma midsommarväder här som i Sverige... 15 grader och regn alltså.

Annars har den stora händelsen här i Fairlight varit att det öppnat ett nytt köpcenter. Det ligger ca 15 minuters promenad från vårt hus och jag har redan varit där två gånger. Måste ju kunna hänga med i diskussionerna på playgroupsen! :)

Nu önskar vi alla en trevlig midsommar!

Del två (av två)

På lördagen bestämde vi oss för att åka till Kata Tjuta först. (se ovan) Förr kallades dessa berg The Olgas men nu har de återfått de aboriginska namnen. Det tog ca 40 minuter att köra dit. Vandringen hette Valpa Gorge Walk, ca 3 km, och det var alldeles lagom för oss.





Ida kan sitta en kort stund i bärryggsäcken, om hon måste, men hon är väldigt pigg på att gå själv. Det går ju dock inte så fort eftersom det finns så mycket fina stenar att titta på!
Det är kul att vandra med Ida. Hon är så nyfiken och väldigt självständig när vi är ute. Och uppmärksam! Här har hon precis hittat en sten som ser ut som en halv Babybel-ost!





Det var ganska kyligt i den här dalen eftersom solen inte kom åt att värma och dessutom blåste det kallt. Det var skönt att komma ut i solskenet igen. Vi åkte vidare till Uluru och åt lunch på det kulturella centret som ligger i anslutning. Medan Ida sov en kort siesta passade Finn och jag på att gå igenom utställningen som fanns där.

Sedan gick vi en annan vandringsled som hette Mutitjulu Walk. Den ledde fram till ett vattenhål och på vägen dit såg vi flera aboriginmålningar. Och en grotta där Ida bestämt hävdade att hon såg en wombat! Och en känguru! Oookej...

Titta här, en bit har trillat ned!


Vi körde runt Uluru med bilen när vi skulle tillbaka till hotellet och det tog inte lång tid. Vi såg ett par som cyklade runt och det tror jag hade kunnat vara ett alternativ för oss, men då var det för sent påtänkt. En del av berget såg i alla fall lite håligt ut!



På söndagen gick vi till en utsiktsplats som fanns vid resorten. Då tror jag att Ida knappt ägnade det röda berget, som hon döpte Uluru till, en blick. Hon hade sett nog helt enkelt!



Åt andra hållet kunde man skymta Kata Tjuta.



Vad gäller djurlivet så såg vi inte mycket. Ett par fåglar, bland annat en black kite, men annars var det öde! Antagligen för att det är vinter nu.

Flyget hem gick smidigt och snabbt eftersom vi flög ett direktflyg.
Det var skönt att landa i Sydney igen och nu känns det som att komma hem när man kommer till Sydney. En mycket rolig helg!

Ida och Röda berget, del ett

I fredags var det alltså dags. Vi flög först till Alice Springs där vi skulle byta plan. Jag hade en syn framför mig ur tv-serien om de flygande doktorerna, ja ni vet den där som gick för länge sen. Så tänkte jag mig att det såg ut i Alice Springs... Finn berättade för mig att det bor över 20 000 invånare där så min bild var aningens fel! Vi spanade ändå ivrigt ur från fönstren men såg knappt själva staden. Det var i alla fall en söt liten flygplats. Här en skylt som visade vägen när vi skulle borda planet:



Utsiktsbild från planet. Titta så platt det är!




När vi såg Uluru för första gången från flygplanet så blev jag alldeles fascinerad! Fast jag har sett det säkert tusen gånger på bild så var det så häftigt att se det med egna ögon. Helt platt och så plötsligt ett högt rött berg! Snabbt snabbt fixade vi en hyrbil, körde till vårt lägenhetshotell, kastade in väskorna, handlade lite mat och så körde vi till Uluru.







Det var högre än både Finn och jag förväntat oss och som sagt så fascinerades vi av att det var så platt runt omkring. Kändes overkligt på något sätt. Jag tyckte att det såg ut som ett gigantiskt djur som lagt sig ned för att sova...

Uluru är ett heligt berg för aboriginerna och numera "äger" de området. För många år sedan när det aboriginerna inte hade så mycket att säga till om gjordes det en klätterled upp till toppen. Den är fortfarande i bruk men aboriginerna vädjar att man ska respektera deras önskan att inte bestiga berget. Vi förvånades över att det var så många som ändå bestämde sig för att klättra upp. På bilden kan man se några på väg uppåt.



Vi funderade på om vi skulle stanna kvar för att se solnedgången, men då började Ida bli trött så vi åkte hem. Själva resorten där det finns ett par olika hotell i olika prislägen ligger ett par kilometer från berget eftersom man inte får bebygga marken kring Uluru. Resorten heter Ayers rock resort och är egentligen det enda alternativet. Nästa hotell ligger 100 km därifrån! Det blev en enkel middag på rummet och sen somnade vi faktiskt tidigt alla tre.