Nää, vi som har så få köksprylar. Nu har vi blivit av med en skål! När vi var på stranden idag så hade Ida fruktsallad i en liten plastskål. Vi lämnade vår handduk för en stund för att leta stenar och akta oss för vågorna (ny rolig lek!). När vi kom tillbaka berättade en man som satt i närheten att det hade varit en korp framme och snott vår skål! Nu får verkligen vår container komma fram snart, vi vill ha våra saker! Den skulle ha kommit till Sydney i onsdags men vi har inte fått det bekräftat.
Förutom strandbesök har Ida och jag också varit på den svenska lekgruppen igen. Lika trevligt idag. Det är ett stort fokus på fikat på träffarna. Varje vecka är någon fika-ansvarig, ett stort ansvar förstås. Förra gången bjöds det på kanelbullar, chokladbollar, chokladkex -till de vuxna. Barnen fick apelsin och toast med smör och strössel! Har jag aldrig sett förr! Idag var det äppelpaj med vaniljsås, glasstårta och frukt. Bävar för när det blir min gång... Det får nog bli Annes chokladkokoskaka -om jag kan fixa ingredienserna.
fredag 21 november 2008
torsdag 20 november 2008
Tomten, intervju mm
Idag har Ida träffat tomten för första gången. I förmiddags var vi och handlade på Warringah mall -Finn jobbade till halv två i natt så han tog lite ledigt idag- och då var tomten på besök i ett varuhus. Vi funderade på att ta ett foto med Ida i tomtens knä, bara därför att, men vi lät bli. Istället köpte vi en fin klänning till Ida :)
På eftermiddagen åkte jag in till stan och träffade rektorn för Svenska skolan. Det var inte riktigt en jobbintervju utan mer att hon berättade om skolan och hur de har lagt upp undervisningen. Svenska skolan här bedriver en kompletterande svenskundervisning på två timmar i veckan. Det är på kvällstid och jag var tvungen att berätta att det kan bli klurigt för oss att hitta barnvakt till Ida de veckor som Finn är på resande fot. Dessutom lämnade jag alla mina betyg, intyg mm i bankfacket i Göteborg så jag hade inget att visa upp. Hm, klantigt. Vet inte riktigt hur jag tänkte där... Jag har mailat rektorn i Mölndal och frågat om hon kan skicka något men inte fått svar än. Vi får se vad som händer. Det är klart att det skulle vara kul att hålla pedagogen i mig vid liv men det måste ju fungera här hemma också.
På vår kvällspromenad hade vi med kameran för att ta en bild på pelikanen som vi sett några gånger, men den visade sig inte idag. Bakom Finn och Ida ser man hamnen i Manly och den stora gul-gröna färjan som man kan åka med in till city.
På eftermiddagen åkte jag in till stan och träffade rektorn för Svenska skolan. Det var inte riktigt en jobbintervju utan mer att hon berättade om skolan och hur de har lagt upp undervisningen. Svenska skolan här bedriver en kompletterande svenskundervisning på två timmar i veckan. Det är på kvällstid och jag var tvungen att berätta att det kan bli klurigt för oss att hitta barnvakt till Ida de veckor som Finn är på resande fot. Dessutom lämnade jag alla mina betyg, intyg mm i bankfacket i Göteborg så jag hade inget att visa upp. Hm, klantigt. Vet inte riktigt hur jag tänkte där... Jag har mailat rektorn i Mölndal och frågat om hon kan skicka något men inte fått svar än. Vi får se vad som händer. Det är klart att det skulle vara kul att hålla pedagogen i mig vid liv men det måste ju fungera här hemma också.
På vår kvällspromenad hade vi med kameran för att ta en bild på pelikanen som vi sett några gånger, men den visade sig inte idag. Bakom Finn och Ida ser man hamnen i Manly och den stora gul-gröna färjan som man kan åka med in till city.
onsdag 19 november 2008
Badskräck downunder
Nu ska jag berätta om varför vi köpte en badbalja. Tack för påminnelsen Malin!
Jo, Ida har ju alltid gillat att bada. Det var bara Finn och jag som tyckte att det var jobbigt för hela badrummet var alltid helt nerstänkt efter hennes plaskande. Vi hade ju inget badkar i Göteborg utan bara en badbalja. När vi bodde i lägenheten vid Milsons point så badade hon glatt i badkaret som fanns där. Finn och jag var lyckliga över badkaret, så skönt att slippa allt stänk!
När hon var klar drog vi ur proppen -och i Idas öron måste det ha låtit som att det bodde ett monster i avloppet. För det blev ett väldigt slurpande och gurglande. Hon började storgråta, men lugnade sig snabbt så vi tänkte inte mer på det.
Nästa gång det var baddags så började hon gråta när jag skulle sätta ned henne i badkaret och det gick verkligen inte att övertyga henne om att det var ok att bada. Det fick bli en dusch istället. Och det var rätt ok, fast inte att tvätta håret. Det har ju alltid varit ok innan... Hm. Vi började ana oråd.
Vi försökte en dag senare. Nää, storgråt så fort vattnet började tappas upp. Vi bestämde att ta en paus från badkarsbadandet. Och när vi flyttade in i lägenheten så köpte vi en badbalja för att det inte skulle bli samma visa här. FAST vi satte badbaljan i badkaret. Klantigt! Ida vill INTE bada i närheten av ett badkar. Tjo-ho!
Som tur är så går det bra att duscha och att bada på stranden, men det är fortfarande hemskt att tvätta håret. Vilken grej va?
Jo, Ida har ju alltid gillat att bada. Det var bara Finn och jag som tyckte att det var jobbigt för hela badrummet var alltid helt nerstänkt efter hennes plaskande. Vi hade ju inget badkar i Göteborg utan bara en badbalja. När vi bodde i lägenheten vid Milsons point så badade hon glatt i badkaret som fanns där. Finn och jag var lyckliga över badkaret, så skönt att slippa allt stänk!
När hon var klar drog vi ur proppen -och i Idas öron måste det ha låtit som att det bodde ett monster i avloppet. För det blev ett väldigt slurpande och gurglande. Hon började storgråta, men lugnade sig snabbt så vi tänkte inte mer på det.
Nästa gång det var baddags så började hon gråta när jag skulle sätta ned henne i badkaret och det gick verkligen inte att övertyga henne om att det var ok att bada. Det fick bli en dusch istället. Och det var rätt ok, fast inte att tvätta håret. Det har ju alltid varit ok innan... Hm. Vi började ana oråd.
Vi försökte en dag senare. Nää, storgråt så fort vattnet började tappas upp. Vi bestämde att ta en paus från badkarsbadandet. Och när vi flyttade in i lägenheten så köpte vi en badbalja för att det inte skulle bli samma visa här. FAST vi satte badbaljan i badkaret. Klantigt! Ida vill INTE bada i närheten av ett badkar. Tjo-ho!
Som tur är så går det bra att duscha och att bada på stranden, men det är fortfarande hemskt att tvätta håret. Vilken grej va?
tisdag 18 november 2008
Gymbaroo
Gymbaroo är något som australiensarna verkar väldigt stolta över. Tror jag. Relocationfirman pratade sig i alla fall varm över detta och gav mig en broschyr. Det är ett program för barn/babys från 6 veckor och uppåt. "You´re never too little to learn" är deras slogan.
Egentligen hade jag anmält Ida till detta redan förra veckan men då var hon snuvig och förkyld så jag avbokade. Idag såg jag en hel del förkylda barn där så vi hade säkert kunnat gå men jag gillar ju inte att åka iväg med ett snorigt barn.
Ja, ja, när vi kom dit så gick alla barn och föräldrar in i ett stort rum där det fanns en massa redskap. Det såg ungefär ut som när man körde skeppsbrott på gympan i skolan. Barnen (alla i den här gruppen var 14-18 månader) skulle nu klättra omkring och öva sin balans. Efter ett tag var det dags för sångsamling där man gjorde olika rörelser till sångerna. Gruppledaren påpekade flera gånger för mig som var ny att allt är genomtänkt! "Om du gör så så förbereder du ditt barn inför detta". Bland annat skulle man trycka på baksidan av knät så att de lär sig att hoppa... Eh...
Sedan var det dags för redskapen igen ca 10 minuter och en avslutande sångsamling.
Det hela kändes något absurt tyckte jag. Ida verkade dock inte lida, hon klättrade glatt omkring, applåderade åt sångerna och gjorde egna små utflykter när samlingen blev tråkig.
Jag har så klart tänkt på detta under dagen och kommit fram till att vissa saker kändes vettiga. T ex att när de gav barnen musikinstrument så fick alla två instrument var. Ett till varje hand. Smart, för än så använder de ju båda ungefär lika mycket. Jag ger nog Ida sakerna oftast till högerhand, men det är säkert bra att uppmuntra till att använda båda. En annan aktivitet var "Surprise bag". Varje samling hade ett tema, idag var det leopard. Om man ville så fick man ta med sig en leopard hemifrån och lägga i surprisebagen. Under samlingen plockades djuren upp och "rätt" barn fick hämta den från ledaren. Verkade uppskattat av barnen!
Jag skulle kunna skriva massor om detta men ska avsluta med en sak till. Alla barnen fick vid ett tillfälle en leopardstämpel på höger hand och höger fot. Ledare, Carolyn, förklarade för mig att detta ska hjälpa barnen att förstår att de har två olika fötter och två olika händer. Än så länge tänker de bara att de har en kropp, sa hon. Låter märkligt. Hur kan man veta hur så här små barn tänker om så abstrakta saker? Är det dåligt att ha en helkroppsuppfattning?
Ja, jag ska nog inte gå på detta fler gånger. Eller så gör jag det. Jag vet inte. Kanske ska ge det en chans till. Vi får se!
Egentligen hade jag anmält Ida till detta redan förra veckan men då var hon snuvig och förkyld så jag avbokade. Idag såg jag en hel del förkylda barn där så vi hade säkert kunnat gå men jag gillar ju inte att åka iväg med ett snorigt barn.
Ja, ja, när vi kom dit så gick alla barn och föräldrar in i ett stort rum där det fanns en massa redskap. Det såg ungefär ut som när man körde skeppsbrott på gympan i skolan. Barnen (alla i den här gruppen var 14-18 månader) skulle nu klättra omkring och öva sin balans. Efter ett tag var det dags för sångsamling där man gjorde olika rörelser till sångerna. Gruppledaren påpekade flera gånger för mig som var ny att allt är genomtänkt! "Om du gör så så förbereder du ditt barn inför detta". Bland annat skulle man trycka på baksidan av knät så att de lär sig att hoppa... Eh...
Sedan var det dags för redskapen igen ca 10 minuter och en avslutande sångsamling.
Det hela kändes något absurt tyckte jag. Ida verkade dock inte lida, hon klättrade glatt omkring, applåderade åt sångerna och gjorde egna små utflykter när samlingen blev tråkig.
Jag har så klart tänkt på detta under dagen och kommit fram till att vissa saker kändes vettiga. T ex att när de gav barnen musikinstrument så fick alla två instrument var. Ett till varje hand. Smart, för än så använder de ju båda ungefär lika mycket. Jag ger nog Ida sakerna oftast till högerhand, men det är säkert bra att uppmuntra till att använda båda. En annan aktivitet var "Surprise bag". Varje samling hade ett tema, idag var det leopard. Om man ville så fick man ta med sig en leopard hemifrån och lägga i surprisebagen. Under samlingen plockades djuren upp och "rätt" barn fick hämta den från ledaren. Verkade uppskattat av barnen!
Jag skulle kunna skriva massor om detta men ska avsluta med en sak till. Alla barnen fick vid ett tillfälle en leopardstämpel på höger hand och höger fot. Ledare, Carolyn, förklarade för mig att detta ska hjälpa barnen att förstår att de har två olika fötter och två olika händer. Än så länge tänker de bara att de har en kropp, sa hon. Låter märkligt. Hur kan man veta hur så här små barn tänker om så abstrakta saker? Är det dåligt att ha en helkroppsuppfattning?
Ja, jag ska nog inte gå på detta fler gånger. Eller så gör jag det. Jag vet inte. Kanske ska ge det en chans till. Vi får se!
måndag 17 november 2008
Finn svarar Fredrik...
Apropå spindlar, ormar, hajar, brännmaneter och diverse andra illasinnade kryp: Vi har sett två stycken ofarliga spindlar! (om man inte räknar med Ocean world) That´s it!
Dubbla överraskningar
Idag har vi blivit glatt överraskade inte bara en gång utan två! Det började med att vi fick en fin korg fylld med godsaker hemlevererat. Det var från Finns jobb. En ”lycka till i Australien och god jul-korg”! Perfekt, Ida lekte med den hela eftermiddagen... I korgen fanns bland annat typiska julsaker som Christmas pudding och mince pies, något som vi pratat om att vi skulle vilja smaka. Julen känns avlägsen på ett sätt men samtidigt börjar jag längta lite efter jul och vi har börjar planera hur vi ska fira i år. Vad det blir för mat osv. Elisabet och Erling kommer hit den 23:e så kanske får de ta med lite svensk mat...
Och sen blev jag så glad när Emma plötsligt dök upp på Skype! Klockan var 17 här, alltså bara 07.00 i Sverige. Hon hade installerat Skype igårkväll och var så nyfiken på att se om det fungerade att hon testade det innan hon skulle gå till jobbet! Oj, oj vad kul det var att prata med henne –det var ju länge sen sist. Jag börjar sakna samtalen med familj och vänner nu, och värre lär det ju bli!
Och sen blev jag så glad när Emma plötsligt dök upp på Skype! Klockan var 17 här, alltså bara 07.00 i Sverige. Hon hade installerat Skype igårkväll och var så nyfiken på att se om det fungerade att hon testade det innan hon skulle gå till jobbet! Oj, oj vad kul det var att prata med henne –det var ju länge sen sist. Jag börjar sakna samtalen med familj och vänner nu, och värre lär det ju bli!
söndag 16 november 2008
I hajens gap!
Vi gick till Manly Ocean world idag och tittade på hajar, rockor, sköldpaddor, spindlar och de fem giftigaste ormarna i världen. Det var ungefär som Universeum men mycket mindre. Det som Ida verkade tycka var roligast var en bil som stod parkerad utanför som hon råkade se från ett fönster. Det var väl kanske inte det som hon skulle titta på... Men sen fastnade Ida i hajens gap! Vi lyckades till slut från bort henne därifrån...
Har en känsla av att Ida och jag är väldigt lika på en punkt i alla fall – vi gillar inte kyla alltså. Idag har det varit en mulen dag här och på förmiddagen ville Ida gå ut på balkongen men hon kom snabbt in igen och gick och hämtade sin Had (eller Buff eller mössa, den har tusen namn)! Ha-ha, det var ju ändå 20 grader ute!
Har en känsla av att Ida och jag är väldigt lika på en punkt i alla fall – vi gillar inte kyla alltså. Idag har det varit en mulen dag här och på förmiddagen ville Ida gå ut på balkongen men hon kom snabbt in igen och gick och hämtade sin Had (eller Buff eller mössa, den har tusen namn)! Ha-ha, det var ju ändå 20 grader ute!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
